Nyheter 

Det dyrbaraste man hade; linet

Att odla lin var länge det enda sättet för svenskar att få tag på tyg på, men sedan bomullens framväxt under början av 1900-talet har nu odlingen helt försvunnit. Allt lin som odlas i Sverige idag är till för att göra olja av. Under de senaste åren har linkläderna dock börjat komma tillbaka in i modet. Men hur kan lin bli tyg och vad är historien för linet i Sverige? Det visar sig vara en historia full med skrock men också en historia om samarbete och gemenskap. Följ med på det miljövänligare linnetygets historia.

Har du någonsin bilat genom till exempel Hälsingland eller Småland under en solig sommardag? Om du har det har du kanske sett de stora fälten fyllda med lila blommor som finns där. På dessa fält är det förmodligen lin som växer i väntan på att bli skördat för att sedan göras till olja. Idag är det det enda som lin odlas för i Sverige, linolja. Men för cirka 2000 år sedan när linet började användas här i norden användes det till något helt annat. På den tiden var linet nämligen den främsta fibern man vävde tyg av och var det enda fram till andra världskriget. Linnekläder har dock under de senaste åren börjat komma tillbaka och detta har gjort att jag har börjat fundera vad linet hade för roll i samhället förr, och hur gör man egentligen linnetyg? Jag har därför åkt och hälsat på hos Linmuseet för att få svar på mina frågor.

Den lila-blåtonen är ett genomgående tema för att matcha linblomman.

Linmuseet ligger i en gammal ladugård norr om Kville på västkusten i Bohuslän. Museet drivs av den ideella föreningen Bohuslin vars syfte är att

Tillvara ta och sprida kunskap om lin, odling och beredning.

Väl på plats möter jag Inger Hall som sitter med som ledamot i föreningens styrelse. Om inte vägskyltarna hade visat mig rätt hade jag inte sett museet förens det var försent att svänga av den stora vägen in på en mindre grusväg. Nu under vinter halvåret är museet stängt eftersom det är för kallt för att vara i lokalen men mellan maj och augusti har medlemmarna fullt upp. Då håller föreningen i knyppling- och spinnskurser och håller museet öppet torsdag till söndag varje vecka för att folk ska kunna komma och lära sig om linet.

Ett pågående knypplingsarbete

När de får besökare till museet berättar Inger att de dels låter dem prova på att bereda linet från ett strå till den färdiga tråden, samtidigt som besökarna lär sig om beredningen av linet får de också höra historier från långt tillbaka hur det var att odla lin.

Grannar gick ofta ihop och hjälptes åt med bråkning och skäktning, berättar Inger. Det är mycket arbete för att få linet klart för att vävas och därför gick de ihop för att det skulle gå snabbare.

Inger berättar också att det inte heller bara var att så linet, utan att det var mycket skrock runt odlingsprocessen. Till exempel när linet skulle sås i maj skulle den som såddelinet vara en äldre respekterad man eller en ljus långhårig oskuldsfull flicka, ha minst tre vita plagg på sig, ha utsläppt hår och gå barfota med höga kliv, om man gjorde detta skulle man få ett vitt glansigt lin med långa strån. Efter att man hade sått klart linet skulle man sjunga en visa eller läsa en vers som varstext till exempel kunde låta såhär;

Jag sådden börjat på detta land jag ritar korset med vänster hand, och inget otyg får härpå gå, med blott endast på renen så att alla trollen försvinna må från detta toland för alltid.

Att odla lin var för de fattigare familjerna här i Sverige det enda sättet att få tag på tyg på för att göra kläder, lakan, handdukar och allt vad de hade tyg till. När en kvinna skulle gifta sig var det viktigt att ha ett välfyllt linneskåp fyllt med textiler av olika slag, till exempel lakan, servetter, handdukar och bordsdukar. Linneskåpet ansågs på denna tiden ha mycket högt ekonomiskt värde och den som hade nyckeln hade mycket ansvar på sina axlar.

Ett välfylt linneskåp var viktigt att ha skaffat sig tills då det var dags att gifta sig

Som fästman kunde man ge bort ett svärd som används vid skäktningen i förlovningsgåva till sin fästmö. Ju finare utsmyckat svärdet var, ju finare fästman hade man, berättar Inger.

Hon som fick denna hade nog en väldigt fin fästman!

Linmuseet har tidigare år odlat lin, senast var sommaren 2017 men i somras blev det inte av då de inte fick tag på någon som kunde göra det. Men tanken är att de ska börja med det igen så fort de får möjlighet. När Linmuseet startades 1993 av Barbro Emanuelson var tanken att bönderna runtomkring museet skulle börja odla lin och få använda museet verktyg för att bereda det, men på grund av att det var så tidskrävande och att inte mycket kan göras maskinellt blev det inget av den idéen.

Det tar ju väldigt mycket mer tid att göra linet till linnetyg än att göra bomullsplantan till bomullstyg, berättade Inger. Men fördelen är att lin inte behöver speciellt mycket gödning, inget bekämpningsmedel mot ohyra då den inte kan få så många sjukdomar och att den inte alls behöver mycket vatten för att växa. Lin är mycket miljövänlig att odla.

Linet är också väldigt miljövänligt eftersom att allt från den färdigväxta plantan kan användas; linet dras upp med hela roten, frökapslarna slås av och kan användas till att göra antigen linolja eller linfrön, stråt slås sönder och görs till garn och resterna kan användas för att ha som strö i hästboxar eller i hundgårdar.

För att se alla steg som måste göras för att få linet till linnetyg så kan du kolla på detta klippet där hela processen gås igenom:

Lagom tills att linet var färdigspunnit var det jul och det lades undan till efter jul då vävstolarna ställdes fram och linnetyget vävdes. Sedan började man sy saker av det linnetyget, tillexempel handdukar eller servetter. När vårsolen sen kom la man ut linnetyget eller de färdiga textilerna på blekning. Helst skulle snön ligga kvar för att få bästa effekt på blekningen. Sen var textilerna eller linnetygerna klara!

Lin lakan är ju väldigt stela nya så det sades att pigorna och drängarna fick sova på de nygjorda lakanen de första nätterna för att mjuka upp dem, berättar Inger och skrattar till.

När detta sen var klart var det maj igen och i och med att man drar upp linet med roten varje år så måste man så om den. Och såhär höll man på, år efter år.

Så linet var alltså något som tog upp människors tid året runt men som samtidigt förde samman grannskap för att arbeta tillsammans. Redan i början av 1900-talet började linnetyg anses som ett mer lyxigt tyg då den billigare bomullen hade börjat ta över. Denna stämpel finns kvar än idag och linnetextiler kostar oftast lite mer än till exempel bomullstextiler eftersom det ligger så mycket tid bakom att få fram tyget. Linmuseet säljer en hel del linnetextiler och det de säljer mest av är disktrasor som de gör själva. Linmuseet hoppas att det ökade intresset av kläder gjorda av linnetyg ska öka intresset av linets historia också. För styrelsen är det viktigt att hålla kvar det gamla hantverket och berätta om den roll som linet har haft i samhället.

Petra Hansson

Related posts