Nyheter 

Ibland är smärtan nog

Nina Persson har haft en lång resa inom vården för att komma dit hon är idag. Problemen med läkare och kroppen har varit en jobbig kombination berättar Nina men hon klarade sig igenom det och idag mår hon bättre än innan problemen började även om det fortfarande finns vissa problem idag.

Nina Persson är 51 år och jobbar idag som logistiker men för många år sedan jobbade hon som montör och då började hennes resa med operationer och läkarbesök. I över 35 år har Nina skickats mellan olika läkare, blivit feldiagnostiserad och opererats och omopererats i sin kamp om att hennes kropp ska må bra och fungera som vanligt. Men den mest omfattande och värsta resan enligt Nina är hennes resa med problemen med ryggen.

Allt började i en klätterställning i 16 års åldern när Nina ramlade ner från en klätterställning och landade med ryggen rakt på grunden av klätterställningen och skadade den. Men hon visste inte då att det var en kotglidning i ryggraden utan gick till sjukgymnast och började styrketräna, jogga och simma och höll ryggen i schakt med konstant träning. Hon klarade sig så fram till 2006 med bara 14 dagars sjukskrivning totalt. För 2006 började problemen på riktigt när Nina ramlade på skridskobanan efter att hon blivit påkörd bakifrån. Det ledde till omedelbar huvudvärk och smärta i handen och hon var tvungen att sjukskriva sig en månad efter det p.g.a smärtorna. Efter det så eskalerade smärtan i ryggen under en två års period och Nina behövde äta smärtstillande oftare och i större perioder tills det blev varje dag och inte gick och klara sig utan. Samtidigt så fick hon magsår av alla mediciner som gjorde att de inte gick att äta längre. – Det allra värsta under den här tiden va att jag bara som fyra timmar i snitt per natt och det gjorde att jag mådde ännu sämre, säger Nina.

Nina vände sig till en sjukgymnast som gjorde allt hon kunde men det gick inte lösa och utan smärtstillande var smärtan outhärdlig. Sjukgymnasten skickade Nina till en ortoped i Borås då hon trodde att det kunde röra sig om diskbrock. Men det är svårt i Borås att få komma dit så Nina ringde en privat klinik som inte behandlade ryggar, ägd av tidigare verksamhetschef på ortopeden i Borås, och frågade vart hon skulle vända sig. De rekomenderade en privat ortopedklinik i Göteborg.

Nina bokade tid hos läkare nummer ett på otropedkliniken, han var specialist på länd och höft på Sahlgrenska. – Han skickade mig till vanlig röntgen och där undrade de om jag skulle operera höftleden. Jag förstod ingenting men de förklarade att denna typ av röntgen gjorde man innan operation av höftled. Läkaren var noga med att jag skulle få med mig bilder till honom. Jag har inget minne av när och var jag gjorde MR på ryggen, berättar Nina. Men när hon kom tillbaka med röntkenbilderna så fick hon träffa en ny läkare (läkare nummer två) som inte kunde läsa röntgenbilderna som hon hade med sig och bad henne återkomma med röntkenbilderna i textform. Nina fixade det och återkom en tredje gång och även denna gången fick hon en ny läkare (läkare nummer tre) som berättade för Nina att de inte kunde göra något åt ryggen. Nina ringde och krävde att få prata med läkare nummer ett igen och fick en telefontid med läkaren och han berättade att Nina inte hade diskbrock. – Jag fick hem ett skriftligt brev med den informationen. Jag kastade tyvärr detta brev i papperskorgen för jag var så arg och besviken, berättar Nina.

När det gått ett tag så får Nina problem med att hålla tätt och ringer vårdcentralen som svarar med att de inte vet vad de kan göra åt det. – Jag blir riktigt arg och säger att jag bara är 40 år och kissar ner mig det är inte okej längre, säger Nina. Tre veckor senare blir hon skickad till en klinik i Halmstad. Denna läkaren är inlånad från Helsingborg och efter att Nina förklarar sina problem och läkaren gjort en undersökning berättar han att Nina måste opereras. Läkaren ber Nina kontakta en ryggspecialist i Göteborg men de har precis mist sitt avtal med landstinget och har inte råd att bekosta operationen själva. – En kompis rekomenderar att jag ska ta kontakt med en ryggspecialist i Nacka. Jag ringer till halmstad och ber om att de ska skicka en remiss till Nacka men det går inte, för remissen måste gå genom Borås, berättar Nina. Nina ringer till Borås lassarett och ber dem skicka remissen vidare till Nacka, men de vägrar. Borås lassaret anser att hon borde bli undesökt av de först, till slut lyckas hon övertala dem att skicka en remiss till Nacka.

Ett år efter MR bilderna är tagna träffar Nina den läkare i Nacka som fått bilderna. – Läkaren frågar hur jag överhuvud taget klarat av att jobba med den ryggen. Ärligt talat så vet jag inte hur jag burit mig åt, säger Nina. Läkaren säger att operation måste ske omgående och berättar även att Nina har diskbrock. Fyra månader senare blir Nina steloppererad i ryggen – När operationen var gjord så har det gått lite över 3 år sedan jag började söka hjälp. Jag började med antidepressiva mediciner för jag mådde väldigt dåligt. Mest för att jag inte kunde röra mig så mycket och så hade väl verkligheten hunnit ifatt mig, berättar Nina.

Röntgenbilder på Ninas rygg efter att ryggen blivit stelopererad.

Hösten samma år börjar Nina studera till logistiker, smärtorna börjar avta och är uthärdliga. Men det börjar göra ont på vänster sida på Nina och hon kontaktar läkaren om att få röntga sig. Resultatet visar att det är en skruv som gått av i ryggen. De kommer överens om att vänta till sommarlovet för att operera ut skruvarna så Nina inte ska missa så mycket av studierna.

Nina har opererats för flera kropsdelar efter ryggen och problemen löstes inte helt med bara en operation men levnadsstandarden ökade och hon mådde mycket bättre efter operationen. Hon avslutade sina studier och jobbar idag som logistiker och jobbar sig uppåt inom logistik branchen. Idag mår hon mycket bättre och har bara små problem jämfört med hur det var innan ryggoperationen. – Eländet tar aldrig ju aldrig slut, operationer efter operationer. Men livsklaviten har ökat enormt, säger Nina.

 

Nina har fått göra fler operationer för att kroppen ska må helt bra och hållet fortfarande på här är några av dessa:

Filip Persson

Related posts