Nyheter 

En levande kämparanda

Maria Lundbom som är redo att hålla i dansen för kvällen. Fotografi: Louise Åström

Vi backar tillbaka till det sena 70-talet. Vid danshaket Hamburger Buch är kön till entrén är lång och livemusiken från lokalen hörs genom väggarna. Inne är dansgolvet fyllt av människor som dansar till den snabba takthärliga swingmusiken. På scenen spelar Jerry Williams med några danspar som bakgrundsdansare. Det pärlar sig i pannan på dansarna men vad gör det när man kan fortsätta dansa.

Maria Lundbom är en av elitdansarna som flyger runt till musiken på scen bakom Jerry Williams som bakgrundsdansare med sin partner. Hon var en av många tävlingsdansare som reste runt till olika folkparker och tävlingar runt om i Sverige som ung. 

På 80-talet var buggen ungdomarnas dans, stora dansgäng hängde tillsammans på dansgolvet och utanför. 

Idag lever Maria tillsammans med hennes man Anders, barnen har vuxit upp och flyttat för studier och jobb. Maria är styrelsemedlem på den lokala dansklubben, Spinnrockarna i Kalmar. Det är nu flera år sen hon tävlade uppe i danseliten med sin partner, då The Boppers och Jerry Williams var som mest populära. Jag har suttit ner med Maria som tar oss tillbaka till hennes ungdom och äventyr hon tagit del av inom dansen. Hon berättar hur danskulturen såg ut då och hur mycket den har förändrats idag. Hon förklarar också deras arbete inom klubben idag, ett arbete för att hålla danskulturen vid liv och hur de jobbar för att locka unga tillbaka till buggen. 

Att dansen har förändrats och utvecklats är bara till det positiva, men ryktet om bugg har tyvärr fått en mer ”nördstämpel”. Förr i tiden var de vi ungdomar som tog över dansgolven och det kan jag sakna idag. Vi i klubben strävar efter att få tillbaka de unga till dansgolven. 

Maria berättar att dansen alltid har funnits omkring henne. Det börjades med folkdans vid 12 års åldern. Men det var inte förens hon träffade hennes dåvarande kille som hon introducerades till buggen. Det räckte att hon tog en lektion innan en tränare såg hennes potential och plockade henne och hennes partner åt sidan började träna dem privat. Plötsligt bestod hennes dagar av träning, socialdans och tävlingar, det var riktigt fartfyllt säger hon. 

Jag började tävla precis när buggen började utvecklas ordentligt. Första riktiga SM i bugg var år 1979, då kom vi på andra plats. Året efter vann vi hela SM och gick upp till eliten. Det var en helt ny stil, otroligt snabbare tempo och akrobatik. Jag blev uppslängd i luften, snurrade runt min partners hals och en volt hit och dit var inte ovanligt. 

Maria förklara att hela danskulturen har förändrats enormt sen hon började dansa och tävla för första gången. Idag krävs det mer av paren inom tävling, eftersom svårighetsgraden är högre. Bedömning är mer teknisk och det räcker inte att bara dansa i takt och att dansen ser bra ut. Om du siktar på eliten behöver du träna 7 dagar i veckan. Men det är mycket roligare att titta på buggen idag än förr. Under 80-talet var det mycket slit och släng och tjejen var mer som en snurrdocka. I dagens dans är det mer flyt och dynamiska rörelser, vilket gör att det händer mycket mer i dansen. 

Uppe på dansklubben Spinnrockarna. Fotografi: Louise Åström 

Maria tror att en stor anledning till att buggen tyvärr har försvunnit en hel del idag är den nya musiken och hur unga festar idag. På hennes tid gick man ut för att dansa disco och andra danser, det var helt enkelt en helt annan danskultur då. Men inte till det negativa säger Maria, det betyder bara att de måste arbeta hårdare för att locka ungdomarna. 

Idag antar många ungdomar också att buggen tillhör den äldre generationen. Men hon tror att om man bara ger dansen en chans kommer en helt ny värld öppnas. Maria övertalade hennes dotter att följa med på en introduktionskurs med henne.

Till min dotters förvåning var det många fler ungdomar som dansade än vad hon hade trott. Och insåg att man behövde inte bara dansa till dansbandsmusiken. Hon började skapa en lista med modern musik att dansa till och jag själv fastnade direkt för det med! 

Enligt Maria är det enormt viktigt att vi låter dansen utvecklas med tiden och inte vara rädd för förändringar. Vi som arbetar inom dansklubbarna i Sverige har ansvaret att låta utveckling ske. Maria förklara att de lägger stor vikt idag på hur de marknadsför sig utåt på olika sociala medier. De har fokuserat på att skapa ett instagramkonto för att nå de unga och uppdatera deras Facebook sida med bilder och evenemang mer regelbundet. 

Vi ser resultat i vårt arbete med Instagram, vi får allt fler följare och hoppas att det kommer fortsätta så. Vi lägger tanke bakom vad vi publicerar, vilken musik vi spelar när vi lägger upp videos. Vi fokuserar på att ungdomarna syns i bilder och filmer som publiceras. Det är små steg nu, men som förhoppningsvis kommer att bidra till det målet vi vill nå, att få hit fler ungdomar. 

Klubben håller i flera olika kurser i både bugg, foxtrot, West Coast swing, Boogie Woogie och fler. Under terminerna berättar Maria med glädje att de ser fler unga komma till kurserna. De ser också gärna att så många unga som möjligt tar ledarroller i kurserna, eftersom de pratar mer ungdomarnas språk. 

Entrén till dansklubben Spinnrockarna i Kalmar. Fotografi: Louise Åström 

Avslutningsvis ställde jag frågan om Maria fortfarande har samma kärlek till dansen som hon hade som ung.

Jajamensan! Det är lika roligt att dansa nu som det var då. Om inte roligare idag!

Louise Åström

Related posts