Sport 

Vi möter New Jersey Devils nytillskott Andreas Johnsson

Det har gått några år sedan göteborgaren med ett förflutet i Frölunda packade väskan och drog till Nordamerika för att försöka ta en plats i NHL. Andreas Johnsson draftades på 202:e platsen av Toronto Maple Leafs och det fanns ingen garanti på att han skulle lyckas på andra sidan atlanten. Idag har han en ordinarie plats i New Jersey Devils som nyligen bytte till sig honom i en trejd med Toronto Maple Leafs. 

På bilden ser vi Andreas Johnsson på sin balkong med New York i bakgrunden

Jag sitter tålmodigt och väntar vid telefonen som när som helst ska lysa upp och meddela mig om att Andreas Johnson har gått av dagens träningspass och har tid att prata. Under tiden tänker jag på den osäkerhet som funnits kring hur och när NHL säsongen skulle bli av. Något som hela tiden verkade bli framskjutet. Men den 13:e januari, alltså i förrgår spelades de första matcherna vilket innebär att säsongen officiellt är igång. Det är något som många har sett fram emot, inte minst spelarna som nu fått vänta i månader på att få spela match. Telefonen får plötsligt liv i sig och i meddelandet från Johnsson kan jag läsa ”Träningen är klar, kan prata nu”. Efter tredje signalen möts jag av en glad röst som passar in på det leende ansiktet jag ser på min telefonskärm. Han berättar att han precis kommit hem till lägenheten som han har i New Jersey City tillsammans med flickvännen Ebba. Via facetime visar han mig runt i lägenheten och mest anmärkningsvärt är nog utsikten som de har från balkongen. Där kan man se hur New York torna upp sig på andra siden vattnet, en riktigt häftig syn. Vi småpratar lite till och han tar fram en matlåda samtidigt som jag frågar hur det har varit i väntan på premiären.  ”Är det okej om jag käkar under tiden?” Frågar han. Det är det. 

–  Man har väntat länge på att få spela matcher igen och komma in i hockeyn. Så jag är glad att det är igång. Men det har också varit lite nervöst då det är ett nytt lag och de har ju nya tränare också, säger han.

Johnsson blev tidigare i år trejdad från Toronto Maple Leafs till New Jersey Devils och igår var det dags att dra på sig sin nya röda tröja med nummer elva på ryggen för att spela sin första match för laget, ett nummer som inte är obekant för Johnsson. ”Jag hade nummer elva när jag spelade för Marlies i AHL så när jag såg att det numret fanns var det en självklarhet att jag skulle ta det.” Ett nummer som han också vann Calder cup och fick utmärkelsen MVP med. ”Ja det är väl mitt turnummer nu,” säger han och skrattar. 

Hur kändes det att spela första matchen för säsongen med New Jersey?

– Jag har ju vart här och tränat en del nu så det kändes bra. Däremot blir det ju en annan grej på matcherna. Han sitter tyst en stund med en fundersam min innan han fortsätter, det tog en period in i matchen innan jag helt släppte tankarna och då gick det mycket bättre. Jag kan ju det här, det är bara ut och köra och försöka hitta kemin med sina kedjekompisar, det behöver inte bli för komplicerat i början. Jag spelade ju med Gusev och Zacha som är två smarta spelare och det kändes som att vi fick till bra situationer. Vi kommer troligtvis få fortsätta spela någon match, vilket känns bra, oftast sitter inte spelet perfekt direkt.

Hur ser din roll ut i laget?

– Jag har lite samma roll som i innan, de ser mig som sammas pelare som i Toronto. Men det är ett ungt lag så jag har fått större ansvar utanför rinken än tidigare. Han tar en tugga av sin mat och lägger skrockande till, jag är väl nästan äldst i laget med mina 26 år.

Att många är unga i laget är något som organisationen själva sagt att de vill ha för att kunna bygga vidare på unga skickliga spelare. Något som ska bli roligt att följa nu när säsongen är igång.  Och det är inte utan anledning som vi fått vänta. I och med pandemin beslutade man att senarelägga säsongen i hopp om att situation skulle förbättras. Även om läget inte är mycket bättre har man i år kommit överens om att inte använda sig av den så kallade ”bubblan” som man gjorde med förra årets slutspelsmatcher. Johnsson som var inne i bubblan berättar hur det var för honom där. 

– Jag var skadad förra året när slutspelet började, men fick åka över då jag kanske skulle hinna spela någon match. Det var väldigt isolerande då man inte fick träffa någon utöver laget. Vi försökte peppa varandra så mycket som möjligt och hitta på lite aktiviteter, som fotboll och pingis. De hade fixat så att man kunde göra lite sånt men då alla lagen i hotellet skulle få tid för att göra det Corona säkert var det tidsbegränsat, detsamma gällde för måltiderna. Det funkade för stunden, absolut, men jag är tacksam för att det inte blir någon ”bubbla” i år, säger han.

Det som istället gjorts nu är att man kortat ner säsongen med färre grundseriematcher samt att man kommer spela matcherna utan publik. Johnsson berättar även att alla spelare måste testa sig dagligen för covid-19, men att ”hockeylivet” annars rullar på hyffsat som vanligt.

På bilden ser vi New Jersey Devils hemma arena Prudential center

Hur var det att spela inför tomma läktare?

– Det kändes konstigt. De hade ju fixat fejk ljud som skulle låta som publiken men det är ju inte riktigt samma sak, berättar Johnsson och skrattar. Man hör alla situationer och när det blir mål blir det inte samma jubel, det kändes lite som när man var yngre och bara ens föräldrar gick och kollade. Man får hitta andra sätt att tagga till på, men man saknar fansen helt klart.

Att det går snabbt i hockey har nog de flesta koll på och det gäller inte bara under matcherna. En sak som de flesta spelarna troligtvis kommer råka ut för minst en gång under sin karriär är att bli trejdad. Och för Andreas Johnsson blev det att tacka för fyra år i Toronto där han påbörjade sin NHL karriär för att ta sig till New jersey. 

– Det var absolut en chock när jag fick reda på det, berättar han. Jag förväntade mig nog inte att bli trejdad. Det var också första gången då jag spelat i Toronto under hela min tid här och det kändes ju som hemma. De första två veckorna var absolut jobbigast, jag visste inte riktigt vad jag skulle känna eller tänka, det var speciellt på det sättet. Men efter ett tag började det smälta in och då ställer man om mentalt och börjar tänka på det positiva med en ny stad, nya människor och nytt lag. Man får se det som ett roligt äventyr. Det blir nog enklare efter första gången, när man inser att sånt här händer. Nu var det första gången jag fick smaka på ”business sidan” av det hela. Det jobbigaste var nog processen, men nu känns det bara skoj.

Hur är livet i det nya laget och staden?

– Jag har fått ett bra intryck av laget och det känns som en bra organisation. Boqvist och Bratt som är svenskar spelar ju också här. De har även varit här tidigare så det underlättar ju också lite. Staden känns härlig och det blir ju lite likt Toronto med New York så här pass nära. Jag och flickvännen har tagit några promenader och spanat in området men i och med pandemin har vi inte kunnat göra så mycket mer. Jag har ju egentligen inte bott på så många olika ställen så det ska bli kul att upptäcka staden, säger han.

Något man faktiskt kan säga om Johnssons karriär är att han hållit sig till få lag. Den tog fart i och med hockeygymnasiet i Göteborg under Frölundas organisation. Efter det kom han direkt upp till Frölundas A-lag. Där spelade han också när han 2013 blev draftad av Toronto Maple Leafs som blev hans andra klubb att spela för när de tog över honom 2015. ”Nu är det New jersey Devils som gäller, om man inte blir trejdad igen såklart,” säger han och ger mig en menande blick innan han fortsätter. ”Men annars har jag ju tre år kvar på mitt kontrakt. så det ska bli ett nytt roligt kapitel i livet,” säger han och ler.

Reflekterar du någonsin över att du spelar i NHL?

– Det är fortfarande lite overkligt i sig. När man var mindre kändes NHL så långt ifrån och helt plötsligt spelade man där. Man hade ingen aning om vad man skulle förvänta sig. Om jag tänker tillbaka på mina yngre år så var ju det stora målet att få spela i Frölunda som pappa gjorde, att det skulle gå så här bra hade jag nog inte tänkt. Det var en otrolig känsla när man insåg att man kunde hänga med, att jag klarar av att spela i den här ligan, säger Andreas Johnsson.

Alexandra Johnsson
Skribent

Related posts