Sport 

En bänkvärmares historia

När jag gick i andra klass på lågstadiet gick jag igenom min första kris någonsin. Jag insåg att jag inte hade något eget intresse, hobby, eller aktivitet som jag var bra på. Bland kompisgänget i klassen var det populärt att spela fotboll, självklart i IFK Norrköpings ungdomsförening.

Min pappa sa snabbt ifrån när den lilla versionen av mig sa att jag ville börja träna fotboll i klubben. – Du kan få spela fotboll i vilken klubb du vill, utom i IFK, sa pappa. Han var väl medveten om att jag var en sådan kille som gjorde det mina kompisar gjorde. Pappa menade att sättet de hanterade ungdomar i IFK inte var bra. Det viktigaste var att vinna och tränare toppade lagen i väldigt tidig ålder. Så på ett sätt kan man väl säga att han räddade mig från att känna mig sämre än de andra killarna eftersom jag var lite senare på bollen än vad de var. Jag tränade dock friidrott sedan ett år tillbaka. Trots min höga närvaro på träningar och tävlingar så fanns inte gnistan där, det kände både mina föräldrar och jag, men det var någon ömsesidig trygghet emellan oss att jag hade något att göra på fritiden.

När jag gick i tredje klass kom dagen som jag hade väntat på, jag hittade äntligen något som jag trodde jag kunde hålla på med hela livet, och det var basket. Det var en unik känsla att berätta för mina vänner att jag hade börjat spela basket. Ingen av mina kompisar spelade sporten, bara någon enstaka tjej i klassen som jag inte pratade så mycket med.

En dag när jag skulle ut och spela basket på lunchrasten så kom jag på mig själv, jag är inte ensam om att träna basket. När jag smällde upp Villastadsskolans huvudentré som leder till den soliga skolgården för att spela basket så ser jag att det redan är en match i gång. Det är fyrorna som, alltså de som är ett år äldre än mig som spelar. En kille sticker ut, han bara dansar förbi sina klasskamrater en efter en, samtidigt som han har en otrolig kontroll och petar bollen i korgen utan några problem.

Villastadsskolan i Norrköping.
Bildkälla: Norrköpings kommun

Den killen är Felix Terins.

-Typiskt. Han som redan är duktig på fotboll, ska han vara stjärnan i den här sporten också, tänkte jag.

Han fortsätter att sätta poäng efter poäng, han kontrollerar bollen som om han har gjort det här sen han föddes. Han är helt enkelt mycket bättre än vad jag är, och någonsin kommer bli, tänker jag. Eftersom jag är väldigt liten och arrogant kunde jag inte vara glad för Felix skull att han var duktig på mer än en sport.

Duktig men samtidigt ödmjuk

Jag hade ganska bra kontakt med Felix under min uppväxt. Det hände att vi spelade fotboll tillsammans ibland på rasterna och vi hade många gemensamma kompisar inom basketen, som kunde leda till att vi spelade Tv-spel tillsammans ibland. Men det var en underliggande press att umgås med killarna från 98-laget. De var äldre, coolare och duktiga på basket. Jag kände att jag var tvungen att visa mig värdig på något sätt när jag var med dem. Även om Felix var väldigt givmild och glad som person så kunde jag ändå inte känna mig helt bekväm i hans närvaro.

Hampus Pape Bartolic spelade basket i Norrköping pojkar 00 som ung och beskriver sin uppfattning om Felix.

-Han var helt klart den bästa i 98-laget. Han platsade säkert i de äldre lagen när man tänker efter, säger Hampus medan han sitter och tänker tillbaka till tiderna i Norrköpings baskethall Stadium Arena och hans förflutna.

-Alla visste att han skulle lyckas, på ett eller annat sätt. Han var snabb, duktig skytt, kunde finta bort vem som helst, basketsmart och samtidigt inte kaxig på något sätt. Han gjorde liksom sin grej, beskriver Hampus samtidigt som han småskrattar.

-Det bästa med Felix var att vi inte behövde frukta honom. Han var som vilken kille som helst, hälsade alltid, småsnackade lite ibland och bjöd gärna in vem som helst för att vara med och spela. Man behövde inte vara skitgrym för att få vara med, han älskade bara att spela basket, säger Hampus.

Jag, Felix, Hampus och alla andra basketintresserade ungdomar fortsatte att utvecklas och blev äldre. Jag blev rätt duktig inom basket, jag fick ofta spela i startfemman på matcherna och tyckte att jag bidrog till stor del i mitt lag i division 2. Vid den här tiden gick jag på Hagagymnasiet i Norrköping, med basketinriktning. Vi hade morgonträningar med skolan på måndagar och onsdagar och eftermiddagsträning på fredagar. Dessa träningar hade tvåor och treor tillsammans och självklart var Felix Terins alltid på plats och dominerade. Felix var under gymnasietiden väldigt duktig. Han var aktiv i två lag, klubbens division 1-lag där han var lagkapten och bidrog med mycket poäng. Han tränade även med herrlaget, där han oftast fick sitta bänk och ibland komma in i slutminuterna. Klubbens duktigaste ungdom som briljerade på planen när han spelade på en lite lägre nivå, fick ändå inte en ärlig chans att bevisa sig med herrlaget i högsta ligan. Felix var missnöjd över det, men det var inget han visade. Han slet på i vanlig ordning genom att stanna kvar sena kvällar i hallen för att skjuta och gick till gymmet en timme tidigare för att visa tränarna att det här var något han verkligen ville.

Att vinna SM-guld räcker inte

Felix stannade i Norrköping efter att han hade tagit i studenten 2017. Han fortsatte träna hårt och bidrog till stor del med många vinster i Norrköpings division 1 lag(1-lag), men satt fortfarande mycket bänk i herrlaget. Det kändes som att trots hans uppoffringar och otroliga talang så ville inte klubben ge honom en ärlig chans att starta sin basketkarriär på riktigt. Jag funderade över hur länge Felix skulle stå ut med klubben, men jag diskuterade aldrig frågan med honom. Säsongen 2017–2018 vann Norrköpings herrlag SM-guld, det största som går att vinna inom svensk basket. Felix var med i laget, fick sin medalj, fick hålla i pokalen och festa med laget i flera dagar efter guldet. Även om basket är en lagsport så var han inte nöjd. Han ville vara på planen, vara en faktor som bidrog till SM-guldet. Han ville vara med på riktigt.

Norrköping Dolphins herrlag vinner SM-guld 2018. Näst längst ner till höger sitter Felix med
fingret i luften och med ett vrålaktigt leende på läpparna.
Bildkälla: [Instagram] @felixterins

Sommaren 2018 så fick jag ett sms från min kompis. Han skrev: ”Har du hört om Terins?”. Jag svarade nej och fick berättat för mig att han har lämnat Norrköping och skrivit på kontrakt för Nässjö basket. Nässjö var inget superlag, dem låg oftast i nedre delen av högsta ligan och hade ingen ritktig stjärna i det laget. – Där kommer han inte vinna några fler SM-guld, sa mina kompisar när vi diskuterade klubbytet. Jag fick även reda på att Nässjö hade en ny tränare, det var Norrköpings före detta assisterande tränare och min gamla tränare på basketgymnasiet, Jocke Källman. Jag visste sen innan att Felix var en favorit hos Jocke, men eftersom han inte var huvudtränare i Norrköping hade han inte makten att låta Felix få så mycket utrymme i sin moderklubb. Kanske var det just det här Felix behövde?

En ny stjärna träder fram i höglandet

Säsongen 2018–2019 drog i gång och Felix gick från att vara bänkvärmare i Norrköping till att få starta matcherna i Nässjö. I början av säsongen var det inte något spektakulärt som skedde, det var tydligt att Felix inte hade fått så mycket erfarenhet på den högsta nivån i sin tid i Norrköping och Nässjö såg ut som de alltid brukade göra. Bara någon månad in i säsongen tog det fart. Felix hade hittat sin roll.

För den som är intresserad av svensk basket är det omöjligt att ha missat rubrikerna om Nässjös lyft år 2018/2019. Och det var tydligt att det var just Felix Terins, med sin otroliga kämpaglöd och till synes ganska unga ålder som ledde laget mot flertalet vinster den säsongen. Han blev utnämnd till ”årets stjärnskott” i Svenska Basket Ligan (SBL) denna säsong. Han gick från att snitta runt 2.3 poäng per match i Norrköping till 12.5 i Nässjö. Felix hade äntligen fått bevisa sig inför basket-Sverige.

De orangea och svarta färgerna byts ut till vita och gröna.
Bildkälla [Instagram] @felixterins

Trots framgångarna i Nässjö så lämnade Felix Terins Småland våren 2020 efter säsongens slut. Han gjorde det ganska oväntade valet att vända hem till moderklubben. Felix vas bevisligen hemkär och ville med sin nya erfarenhet ge sig själv en andra chans att visa sig värdig för Norrköpings klubb och publik. Denna säsong resulterade i ett SM-guld för Norrköping.

Idag spelar Felix Terins fortfarande som förste point guard i Norrköping Dolphins. Han beskrivs som en av de bästa spelarna i SBL och spelar i svenska herrlandslaget. Den som känner Felix Terins sedan innan är förhoppningsvis medvetna om han otroliga drivkraft inom basket, med målet att bli omtalad som en av de bästa vi har sett inom svensk basket.

Felix fortsätter att briljera i SBL säsongen 2021/2022.

Videokälla: [Instagram] @createdbyjstn

Related posts